Bokåret 2011 – enligt Marthina

Posted on by
3

Blev, så här på årets sista skälvande dagar, inspirerad av bland annat bloggerskan Bokomaten att försöka mig på en så kallad Årslista. Den är högst personlig men håll till godo, den blev lång!

Årets recension:

Det gick nog få förbi att Jens Liljestrand lyckades med årets roligaste sågning av Livet:deluxe av Jens Lapidus genom att parafrasera författarens förkärlek för kolon och interjektioner!

Årets boksnackis:

Hur skulle man kunna toppa förra årets megasnackis ”Kungaboken”? Jo, genom att ge ut biografiska böcker om/av folkets egna kungar: sportikonerna Patrik Sjöberg och Zlatan Ibrahimovic. Sporten och litteraturen kom i år så nära varandra att till och med självaste herr Tranströmer citerades på Svenska Mästarnas (HIF) guldfest – även om publiken i fråga kanske inte var det rätta.

Årets kulturtantpower:

I höstas sände Babel ett program titulerat Pionjärkvinnor, konspirationer och fågelskådning och här hittade jag en av årets höjdpunkter där den annars så samlade och vältaliga Daniel Sjölin totalt blir överkörd av Barbro Hedvall, Ulrika Knutson och Sissela Kyle under diskussionen om kvinnliga pionjärer. Man ser hur Daniel kämpar för att få en syl i vädret, men inte en chans – och då släpper han taget och låter kulturtanterna regera. Fint som snus!

Årets gubbfejd:

Ingen lista blir komplett utan Björn Ranelid eller Jan Guillou – så varför inte i kombination? Ja, Jan ironiserar över att Björn ska vara med i mello nästa år. Precis som han själv var 1986. Och Ranan kontrar med att Guillou endast spelade en biroll. Båda fick maximal exponering på bästa läsplats – allt är som vanligt!

Årets bok:

Nu över till något mer seriöst. Det är ju ingen hemlighet att jag är ett stort fan av stjärnskottet Christoffer Carlsson så det är kanske inte så konstigt att jag var eld och lågor när hans bok nummer 2 Den enögde kaninen kom ut i våras. Det jag däremot inte riktigt räknat med var att det är den boken som lämnat mest intryck på mig under året och ständigt återkommit i mina tankar. Jag avundas er som har denna läsning kvar!

Årets författare:

Det finns många kandidater till denna post. Men i år har det varit svårt att värja sig för den skånska skräckdrottningen Caroline L Jensen. Vi lär få se, höra och läsa mer av henne – tro mig!

Årets översättning:

Det här med att översätta är verkligen inget för den svagsinte, det har jag så smått fått känna på. Därför är det extra roligt att träffa på någon som verkligen är duktig på sitt värv: Erik McQueen – som i år översatt Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper. Han har ett ordförråd som är få förunnat!

Årets filmadaption:

Det ständiga ”problemet” med att boken oftast är bättre än filmen gäller inte årets misärhöjdpunkt Winters Bone – boken och filmen är precis lika bra!

Årets bokbloggsdebut:

2011 var året när Sverige på allvar började prata om YA-litteratur, Crossover eller Ungavuxna om ni så vill. Och några som haft denna genre som specialintresse ett bra tag är Sofia Ejheden och Malin Österman som tillsammans startade bloggen Unga böcker. Kanske en trend för kommande år med genrespecifika bloggar?

Årets säljrekord:

Det pratades mycket om att 2011 skulle bli e-bokens genombrottsår. Men det krävdes, åter igen, en Zlatan för att verkligen få fart på siffrorna. Och DESSUTOM trycket förlaget upp ”träboken” (dvs bok gjord av papper) i 300 000 ex enligt obekräftade källor. Den familj som inte hade Zlatan-boken under granen eller i paddan är nog i minoritet…

Årets självdistans:

Hon blir oftast anklagad för att vara bättre pr-maskin än författare men de som följt Camilla Läckberg på Twitter under året har också fått ta del av en kvinna med stor humor och självdistans. Mycket befriande!

Årets brist på självdistans:

Jag blir matt av att ens behöva tänka på detta. Men årets bristande självdistans går till Ann Heberlein. Inte bara för utspelet inför boksläppet av Ett gott liv - om än det är ett effektivt sätt att få mycket pr-plats, utan främst för ”dramat” kring hennes entré på Twitter nu i höst. Den ständigt drabbade Heberlein lyckades ännu en gång att bli just drabbad. Men vi borde veta vid det här laget att verkligheten allt som oftast överträffar dikten när hon är på tapeten…

Årets ”mediesåpa”:

Vi har nog nästan glömt det nu, men årets mediesåpa måste obestritt gå till författaren Marcus Birros kortlivade karriär som Kristdemokraternas partiledarkandidat. Men det sålde säkert en och annan bok extra…

Årets förlag:

Mitt hjärta klappar alltid lite extra för Brombergs förlag. Inte bara för att historien om hur Dorotea och hennes far trotsade alla odds som nyinvandrade till Sverige är djupt inspirerande utan också för att deras julbazar i år förärade mig med signerade ex av Frihet av Jonathan Franzen och Just Kids av Patti Smith. Lycka!

Årets bästa bok-merch:

Det är svårt att värja sig för alla Penguin-prylar som dyker upp. Men årets smartaste måste vara haklappen jag hittade i New York.

Årets märkligaste bok-merch:

Att H&M släpper en Lisbeth Salander-klädkollektion tror jag inte ens…någon kunde drömma om. Det är så märkligt att det är roligt. Och tänk vilka oanade möjligheter det öppnar upp för: Wallander-kostymen, Jane Eyre-klänningen, Arthur Dent-morgonrocken ect.

Årets bokfest:

De må vara få förunnat, men årets bokfest måste vara Parkeringsfesten 2011 under Bokmässans torsdagskväll. I år hade bakluckan utökat sortiment och tillhandahöll fascionabla drinkar som ”josagrogg” aka screwdriver!

Årets signering:

Bokmässan är ju även årets stora signeringsfest för alla nördar som jag, så det är inte helt lätt att välja ut vilken autograf jag skall skatta högst. det var onekligen lite stort att få ge Hjärtdjur av Herta Müller med en personlig födelsedagshälsning till min svärmor. Men jag kan inte låta bli att nämna dedikationen i min kusins ex av Henrik Schyffert och Fredrik Lindströms bok Ljust och fräscht som löd: ”Till Marinas kusin”. Ja, det är felstavat och jo, det finns på bild:

Årets hippsterbok:

Andres Lokkos 1989-2009 Nej, jag har inte läst den själv. Och ja, den kom ut 2010. Men i år har det varit den bok som flest taniga kulturmän (förutom den sedvanliga Ulysses alt Hemmingway) refererat till under samtal med mig. Och nej, jag kommer inte att läsa den – ever. Men säg det inte till nån!

Årets kulturkrock:

Det kan vara ett roligt experiment att ta med sig en ekologisk fårbonde från Örebro till ett zombiepoesievent i Gamla stan. I cirka 10 minuter. Men när stackaren desperat ställer frågan: ”Vad fan är Lovecraft” vet man att det är dags att ta sitt vin och gå.

Årets kulturwin:

Att kombinera böcker med vernisage kan leda till årets mysigaste tillställning. När Kolik förlag bjöd in till visning av Loka Kanarps och Matilda Rutas bilder från Hungerhuset och Tummelisa inträffade just detta. Loftet förvandlades till sagoskog och vinet var sött av äpplen!

Årets marknadsföring:

Ja, jag vet Bokmässan igen. Men Apart förlag gjorde årets smartaste marknadsföring av The Walking Dead under årets mässa genom att zombiekarikera köparna på följande snygga sätt:

  Niclaszombie
Sofiazombie

Årets facebookgrupp:

Med tanke på att 2011 blev e-bokens år så måste årets fb-grupp gå till: E-böcker i Sverige. En grupp som under året växte sig stark men som nu på slutet blivit lite splittrad på grund av att de olika medlemmarna vill dra lite åt olika håll. Gruppens grundare Peter Rosdahl ville skapa en grupp som samlade allt som hade med e-böcker i Sverige att göra och det har han lyckats bra med, men vissa tycker att det bara ska diskuteras teknik, andra tycker att det diskuteras för mycket teknik, vissa har lite svårt att skilja på marknadsföring och reklam och andra vill mest prata om sig själv. Men det är härligt när det blir så – lite som samhället i stort.

Årets cry-moment:

Jag grät när Peter Englund annonserade att Tomas Tranströmer blev årets litteraturpristagare. Jag grät lite mer när jag såg Babel-inslaget från Tranströmers lägenhet och alla gratulerande journalister. Men mest av allt grät jag nog är Kungen bugade sig för att nå ner till Tranströmer i sin rullstol på prisutdelningscermonin och Tomas klappade Carl XVI förtroligt på axeln (sen skrattade jag lite när samme Tranströmer tjuvkikade i karotten innan förrätten under banketten). Så för att sammanfatta: Tranströmer är kung och jag är en blödig tönt.

Årets tidsskrift:

Vi Läser nummer 6 2011 – numret ALLA var med i!

Årets sociala medier-händelse:

När plötsligt Pia Printz på Printz Publishing gör en bokdeal med Kelvin Kong på The Rights Factory om Andrew Kaufmans The Waterproof Bible i feeden på Twitter. Magi på 140-tecken!

Årets språkfrämjande app:

Wordfeud – jag behöver inte gå in vidare på detta.

Årets författartwitter:

Många bra kandidater detta året men ingen slår TT om än att upphovspersonen bakom ännu är höljt i dunkel.

Årets ordfejd:

Vad heter det egentligen: Macron, Makron, Macaron, Makaron…ännu tvistar de lärde.

Årets kulturtönt:

Först fördömde den ständige Horace Engdahl pocketboken högt och tydligt i SVTs morgonsoffa. Sen, ett par veckor senare, berättar han för Expressens läsare att han önskar att alla får ett ex av Tranströmer i pocket i julklapp. Åh, Horace, too late!

 

Kära läsare – ni som orkat ta er ända hit – med detta vill jag önska er ett gott slut och lovar att 2012 kommer att bli ett bokår ni sent ska glömma!

Piratförlaget – ett år senare

Posted on by
Reply

Så har det blivit dags på scen för Piratförlaget och Mattias Boström som, precis som vi nämnt tidigare, var ett av de förlag som väckte vårt intresse för hela det här ämnet från början. Under 2009 och 2010 vågade förlaget testa det mesta som fanns att prova på och därför är det lite extra spännande att se vart det har landat, såhär ett par år senare…

Hur ser användandet av sociala medier ut hos er idag?

Vi finns aktiva på Facebook och Twitter. Vi jobbar en hel del med YouTube.

 

Vilka kanaler har ni utvecklat och vilka har ni avvecklat?

Vi har blivit mycket mer aktiva på Facebook under det senaste året. Flera olika personer på förlaget uppdaterar med olika saker på vår Facebooksida. Numera når vi även ut till en ganska stor krets med Facebooksidan, över 1300 personer gillar oss just nu. Under det senaste halvåret har vi lite försiktigt – och med låg budget – även jobbat med Facebookannonser för att sprida ut vår Facebooksida till fler. Och sakta men säkert ger det resultat. På Twitterfronten är aktiviteten mycket lägre numera. Tidigare experimenterade jag väldigt mycket med att göra vår företagstwitter extremt personlig och uppdaterade många gånger per dag, men numera försöker jag hålla det mer strikt koncentrerat till förlagsrelaterade saker, om än med en personlig ton. På YouTube inledde vi i våras ett projekt med att lägga upp enkla filmer om förlagsarbetet (Piratförlagets pedagogiska skola) och det projektet kommer snart få sin fortsättning. Det är filmer som i princip bara tar en timme att göra från idé till färdigt Youtubeklipp. På bloggfronten har vi ännu inte startat något, men vi försöker ständigt vara i kontakt med i synnerhet bokbloggare.

 

Har ni förändrat/anpassat er strategi och om ja, varför?

Strategin är att finnas tillgängliga för de som vill nå oss och att synliggöra själva förlagsarbetet. Vi vill förstås också sprida information (reklam/pr) om våra författare, men vi försöker göra det på ett sådant sätt att det funkar i just sociala medier. Vår förändring och anpassning handlar snarast om att vi numera inte jobbar ihjäl oss för att etablera oss inom sociala medier. Numera är det en naturlig kanal som vi använder när vi tycker att vi hinner med eller har något intressant att säga.

Tycker du att interaktionen i de sociala kanalerna har förändrats och om ja är det till det bättre eller sämre?

Medvetenheten har ökat på Twitter och därmed har upptäckarlustan minskat i samma kanal. Det är svårare att få spridning idag, trots att vårt följarantal har ökat (det kan ju i och för sig finnas mycket luft i de siffrorna). Twitter är viktigast för att nå folk inom sociala medier-kretsar och Facebook är viktigast för att nå läsarna.

 

Vilka mätbara effekter har ni sett sedan sist?

Det är svårt att säga. Följarantalen ökar, men det går inte att peka på några mätbara resultat i försäljning eller PR. Däremot är det värt mycket att ha det goda anseende i nätkretsar som vi har idag.

 

Hur ser framtiden ut för er närvaro i de sociala kanalerna?

Vi kommer fortsätta finnas där. Just att bara finnas där är nog det viktigaste. Man måste inte alltid göra något. Men vill vi ha bra spridning måste vi komma med mer bra nätmaterial. Blogginlägg, Youtubeklipp etc. Vi måste visa att vi producerar på nätet och inte bara snackar. Speciellt tror jag på Youtubeklipp här från förlaget (alltså inte trailers etc), eftersom det får bra spridning, är lätt att använda för bloggare m fl, och det visar tydligt upp förlagsarbetet.

 

Det är en intressant analys Mattias gör kring just facebook och Twitter, som jag delvis är enig med. Twitter har på något sätt blivit en ”tyckarkanal” där det blivit lite svårt att specialfölja flöden, men samtidigt viktigt att närvara i, för att kunna delta i diskussioner. På facebook däremot, där delningsmöjligheterna är större, frodas den efterlängtade interaktionen. Det ska bli spännande att se utvecklingen på Youtube (som till viss del är beroende av spridning via andra kanaler). Dagens lärdom: Våga vara meta. Berätta om vad som händer bakom kulisserna och bjud in fans/följare/kunder/läsare till ”kontoret” via de digitala kanalerna. Det visar på öppenhet och skapar trovärdighet även för andra budskap.

Ni hittar Piratförlaget på facebook, Twitter och Youtube.

Sekwa – ett år senare

Posted on by
Reply

Det förlag, jämte Piratförlaget, som startade tankegångarna kring svenska förlags användande av sociala medier var Sekwa – förlaget som ger ut samtida franskspråkiga kvinnliga författare och som kanske var det första förlaget som fanns närvarande i de sociala kanalerna samtidigt med att förlagsverksamheten startade upp. För drygt ett år sedan såg svaren från Helén Enqvist och Niclas Holmqvist ut så här och såklart har en del hänt sedan sist:

Hur ser användandet av sociala medier ut hos er idag?

De har gått från exemperimentfas till linjeverksamhet. Vi dyker inte upp på nya arenor så ofta utan ser till att vara aktiva på dem som redan är etablerade.

Vilka kanaler har ni utvecklat och vilka har ni avvecklat?

Som för många har bloggandet tagit stryk när verksamheten expanderat, de tar ofta för lång tid. Facebook har blivit det nya navet – alla är där, det är lätt att sprida saker, folk är ganska engagerade och vi har över 1100 gillare som följer uppdateringarna på sidan. Twitter också aktivt och används huvudsakligen för att prata med bokbranschen och svara på frågor om utgivning etc. Bloggen/webbplatsen är på väg upp igen efter en längre tids dvala (mest tekniskt, men) och kommer sen att användas för bredare uppdateringar. Dialogen finns på Facebook.

Har ni förändrat/anpassat er strategi och om ja, varför?

Det är väl det, i takt med att utgivningen ökat har den verksamheten tagit allt mer uppmärksamhet. De sociala medierna/webben är fortfarande viktiga för oss, men är snarare ordinarie verksamhet än nytt och spännande. Vilket jag tycker är skönt. Vi har så många som är intresserade av att prata med förlaget att den största vinsten är att tala med dem, sekundärvinsten är nya ansikten som ser den aktiva dialogen.

Tycker du att interaktionen i de sociala kanalerna har förändrats och om ja är det till det bättre eller sämre?

Bättre på Facebook och Twitter, sämre på bloggen. Mycket färre kommentarer (på våra få inlägg). Det är mycket mer ge och ta i de aktiva kanalerna, webben var alltid mycket mer information.

Finns det någon tydlig trend i år som skiljer sig från förra året?

Inte förutom att allt är mycket mer självklart. Ingen ifrågasätter en facebooksida eller ett twitterkonto. Ingen efterfrågar något mer heller. Egentligen.

Hur ser framtiden ut för er närvaro i de sociala kanalerna?

Dyker det upp något nytt spännande kommer vi att vara där och testa, som vanligt, men annars är det görandet som är i centrum idag. Inte tekniken. Däremot tror jag att vi kommer att titta på möjligheter att göra särskilda insatser för vissa titlar i olika kanaler. Då får vi se vad vi hittar på.

Man kan alltså konstatera att med nästan en fördubbling av antalet fans/gillare på facebook har denna kanal, som Niclas påpekar, blivit navet och där dialogen förs och att det viktiga nu inte längre är att hitta nya arenor utan att bibehålla den interaktion man byggt upp för.

Dagens lärdom blir därför: Jobba med de kanaler som redan är etablerade och gör det bra istället för att ständigt jaga nya kickar.

Här hittar du Sekwa på facebook och Twitter.

Ordfront – ett år senare

Posted on by
Reply

Först ut i respondetintervjuexposén blir Ordfront, som det gångna året förändrat sin kommunikation på de sociala arenorna ganska markant. I uppsatsen intervjuade vi Pernilla Söderberg och ni kan läsa hennes fullständiga svar här. Men för ett par månader sedan började Hanna Gimstedt arbeta som marknadsförare på Ordfront och därför valde jag att låta henne berätta om vilka förändringar och utveckling som skett sedan sist:

Hur ser användandet av sociala medier ut hos er idag?

På facebook håller vi förlagssidan aktiv med 1-2 poster per dag. Försöker hålla det nere för att inte bli spammiga, men samtidigt vara regelbundna för att inte uppfattas som långsamma. Vi postar nya böcker, en del recensionslänkar, events och nyhetslänkar som rör våra författare. Jag har också dragit igång en separat sida för en bok, Smakernas återkomst, som innehåller en liten recepttävling som drar igång nu på måndag. Den är i samarbete med företaget Middagsfrid, och vi försöker utnyttja varandras fb-nätverk för synergieffekt. Får se vad det ger för utdelning, det är ju lite av ett pilotprojekt. Men läsardeltagande är nog nyckelordet i sammanhanget – jag vill göra sociala medier just mer sociala, snarare än att bara använda det som en anslagstavla. Twitter använder vi sporadiskt, mest för större nyheter – till exempel de ändrade ägarförhållandena förra veckan. Men vi upplever Twitter som någon man egentligen antingen ska använda hela tiden eller inte alls, så vi lever inte riktigt som vi lär här.

 

 Vilka kanaler har ni utvecklat och vilka har ni avvecklat?

Detta har jag sämre koll på eftersom jag varit här så pass kort. Förlagets blogg är på avveckling och ska snart ersättas med en ny. Den ska skilja sig mer från våra facebookinlägg än vad den nuvarande gör, och innehålla längre inlägg av mer redaktionell karaktär, främst skrivna av vår förläggare. Kulturpolitik, aktuella händelser, kommentarer. Inte så mycket om det dagliga förlagsarbetet, som ju är fallet idag. Vi kommer att länka alla blogginläggen på facebook, som vi räknar med ska bli den primära kanalen för läsarna av bloggen.

 

Har ni förändrat/anpassat er strategi och om ja, varför?

Jag skulle nog snarare säga att vi håller på att utveckla en tydligare strategi än vad som fanns förut. Den kan sammanfattas i att inläggen på facebook och i bloggen ska skilja sig åt, värderas tydligare åt ena eller andra hållet, samt att socialt deltagande ska fokuseras tydligare. Ingen reklam-spamning alltså, mer kommunikation.

 

Vilka mätbara effekter har ni sett?

Av användandet av sociala medier menar du? Få. Men det är enklare att sprida förlagets evenemang nu. Å andra sidan tycker jag att folk är lite blassé när det kommer till inbjudningar, de osar inte som förut, eftersom man överhopas av inbjudningar från höger och vänster numera.

 

Hur ser framtiden ut för er närvaro i de sociala kanalerna?

Se föregående svar. Mer interaktion och renodlade strategier.

 

Den främsta kritiken vi i uppsatsen riktade mot Ordfront handlade just om att vi upplevde deras kommunikation som väldigt ensidig, som en megafon, med väldigt lite interaktion som resultat. Detta tycker jag att man har förändrat genom sitt mer aktiva facebookanvändande, där artiklar och länkar blandas med tävlingar och events. Men, precis som Hanna påpekar, är twittrandet nu nästan obefintligt och det kanske är rätt väg att gå om man inte tycker att den kanalen är så givande eller känner att man har den tiden att lägga ner som krävs för en meningsfull närvaro. Noteras bör också att aktiviteten på de sidor som förlaget skapat år John Ajvide Lindqvist, som Pernilla bland annat nämner, numer har förflyttat sin aktivitet till författarens egen site, dit alla hans fans ändå vänder sig i förstahand.

Detta får sådeles bli lärdomen: Var inte rädd för att avsluta eller förändra något som du inte känner bär frukt.

Här hittar du Ordfront på facebook och Twitter.

 

Sociala förlag – ett drygt år senare

Posted on by
Reply

I juni förra året blev jag och Sofia examinerade och klara som kandidater i Förlags – & Bokmarknadskunskap vid Lunds universitet, och kort där efter skapades denna sajt tack vare Niclas genialitet.

Under kapitlet Marknadsföringsteori, varumärke och kommunikation 2.0 kan man läsa om vad våra respondetförlag hade för tankar kring förlag, sociala medier och marknadsföring – då. Men nu har det gått ett drygt år och kartan har ritats om. Därför har jag kontaktat våra respondenter igen för en liten uppföljningsintervju och tänkte den närmsta tiden, allt eftersom svaren ramlar in publicera deras svar så håll utkik här på bloggen, första inlägget kommer redan imorgon!

Mycket nöje!

UPPSATSEN

 

Boksmällan 2011

Posted on by
5

Idag är det tisdag, en tisdag som känns som måndag, helt beroende av de senaste 5 dagarnas bokfest a la Göteborg mer känd som Bok och Biblioteksmässan 2011.

Sociala förlag var givetvis aktiva på alla håll tänkbara: Jag agentjobbade, hade möten och flängde mellan våning 1 & 2 så fort som mässhavet tillät. Sofia K hittade man i Rectios monter där hon höll uppdateringsflödet på webben konstant och just flödande och Niclas hade uppdrag som resulterade i att han blev en snygg zombie, eller nått.

Jag har hela gårdagen försökt hitta en sammanfattning av alla de intryck och uttryck som denna tillställning innebär och har landat på två ord: vinmingel och kändisar. Precis som DN spanade kring när mässan öppnade.

Men jag vill också vända på den kakan. Ja, författaren har blivit kändis, men även kändisen har blivit författare. För under årets mässa så var det få som drog så mycket folk som Maria Montazami och Dolph Lundgren. Nina Hagen var drottning och seminariekön till Schyffter/Lindström ringlade längre än den till Müller eller Vargas Llosa.

Och det finns fog för att ställa sig frågan: Vem är egentligen författare?

Med detta sagt, det är klart att även jag blev starstruck när fröken Hagen utbröt i sång för mig inne på toaletten bakom Speakers Lounge och tyckte underhållningsvärdet var högt när Plura banade väg med sin kagge till toaletten på Park för en liten söt tjej. Det var roligt att jag, förläggarlegenden på Rámus, skräckdrottningen Caroline L Jensen och Piratförlagets säljqueen Katerina Janouch stängde baren på lördagen och att årets parkeringsfest fått besök av både Maria Wetterstrand och Magnus Betnér.

Och vad mingel beträffar så toppar underbara Sekwa med årets mest välbesökta (ALLA var där) tätt följt av Novellix och Printz Publishing som hade mest minglare på minst yta! Och bubblare blir Bokbloggarnas mingel uppe i East Tower samt spontanminglet i korridoren ut från mässan tack vare Terese på Vertigo.

Mingel hos Sekwa

Bild: Niclas Holmqvist

Såldes det några böcker under mässan då? Om det gjorde: ryktet säger att Guillou sålde slut redan på fredagen och fick beställt en pall till och en pall till, Karin Berg och Petra Jankov Pichas bok om konsten att bokblogga sålde slut Martina Haag sålde en bok varannan minute (alltså 2070 böcker) och Printz senaste utgivning En liten smula underbar sålde som allt smör i Småland.

Läs även Unga Böckers Sofia och Malins sammanfattning av Bokmässan här!

Big Apple Book Browse

Posted on by
5

Sommaren är med besked över och framför oss hägrar den bästa av alla årstider: bokhösten! Men bara för att det varit ”sommarlov” har jag inte helt lagt bokspaningen åt sidan.

För några veckor sedan besökte jag städernas stad, New York, och givetvis blev det en hel del boknörderi och funderingar kring trender.

Trend 1: Konkurs

För ett par månader sedan kom det sorgliga beskedet att bokhandelskedjan Borders gått i konkurs och vid deras Wall street-butik (passande nog tordagen den 18/8 när börsen dippade rejält) såg det så här sorgligt ut:

 Josh Sanburn på Time Magazine skrev dessutom dagen efter följande intressanta analys kring varför Borders inte kunde klara sig kvar på marknaden.

Trend 2: Merchandies

Några som däremot verkligen har förstått sin målgrupp och smart lanserar ”must have merchandise” är Penguin och har expanderat från tygkassar och kaffemuggar till att flirta med den köpstarka 30+ generationen:

Trend 3: Omstylade klassiker

Det om först möter en inne på Barnes & Nobles stora butik vid Union Square är ett stort läsplatteshowroom, men det var inte vad som fångade mitt intresse utan den stora samling nylanserade ”klassiker” som låg upplagda på ett stort gammaldags köksbord. Mycket smart sätt att skapa ha-begär kring en backlist!

Trend 4: Läsexemplar och kaffe

Att ha en kombinerad bokhandel och café är inget nytt, men ingen gör det bättre än de kära amerikanerna. Barnes & Nobles på Broadway har dessutom ett stort utbud av läsexemplar som man kan frestas med tillsammans med sin extra tall grande chocolat chips swirl latte. Men vad jag gillade mest med denna butiken var läsglädjen som sprudlade från alla hörn:

Men allt är inte kedjor i New York, givetvis fick både Strand Book Store och McNally Jackson Books ett besök!

Och vill man titta på hyfsat (enligt amerikanska mått mätt) gamla och väldigt pråliga böcker så rekommenderas ett besök på The Morgan Library (framför allt om det visar sig att New York Public Library är stängt när du tänkte gå dit).

Hur gick det då med att stå emot läsplattornas förlovad paradis? Eh, inte så bra så här kommer min alldeles egna version av ”Hitta Waldo” aka ”Hitta iPad-ägaren” :)

Och i den högst ovetenskapliga undersökningen om hur man läser på tunnelbanan blev det bok/läsplatta 1-0.

 

Recensionsreaktion

Posted on by
5

Plötsligt händer det – ja, alltså det här med att det kommer en bloggpost från Sociala förlag det vill säga – att vinna på Triss lär ju inte hända – men nu kände jag att det var dags att breda ut sig lite mer än vad som passar på vår Facebook-sida eller på Twitter.

Det handlar såklart om den senaste tidens ”nygamla” snackis: Bokrecensioner och dess status/påverkan/inverkan på hur en titel säljer.

Här följer tre exempel på ”kommersiella” titlar som får stå modell för lite olika aspekter.

Låt mig börja från början genom att exemplifiera med min favoritguldgosse alla kategorier: John Ajvide Lindqvist (ingen är förvånad). I förra veckan skrev Daniel Åberg en recension av Tjärven i Uppsala Nya Tidning och ställde sig där frågan varför det inte var fler ”papperstidningar” som recenserat denna bok. För er som inte riktigt har lika mycket örnkoll på JAL som jag (vem har det liksom?) så ska det tilläggas att Tjärven inte ges ut av Ordfront utan på eget förlag (Rigmondo) och endast som MP3 eller E-bok, vilket i sig skapat viss debatt hos JALs fans. Detta kan vara en av orsakerna till att traditionell media varit lite ”slöa” med att skriva om den, men den har däremot blivit flitigt omskriven av diverse bokbloggar på nätet (för en liten rec-förteckning klicka här). Jag, Sölve Dahlgren, Daniel Åberg och Bokhororna diskuterade detta via Twitter och Facebook och jag spekulerade friskt kring nån teori om att Rigmondo kanske bara hade skickat ut recensionsex till de digitala kanalerna och struntat i pappersmedia. Nu är kanske inte den teorin särskilt trolig, men det är ganska uppenbart, menar jag, att de ”vanliga” recensenterna nog tyckt att det här formatet varit lite bökigt. Det visade sig dessutom att Tjärven bara sålt i ynka 300 ex (något som diskuterats både på Boktipset och En bokcirkel för alla) något som författaren själv också kommenterat och ställt sig frågande kring ”de uteblivna recensionerna”. Säga vad man vill, men en författare som JAL borde sälja mer än 300 ex, framför allt eftersom responsen övervägande varit positiv till historien om än vissa negativa röster höjts över formatet.

JAL

Exempel nummer två står en annan av mina favoriter: Jens Lapidus för. Hans tredje bok i Stockholm Noir-serien Livet:delux har fått mycket uppmärksamhet, främst för recensenten (och författaren) Jens Liljestrands mycket underhållande och parafraserande text i DN (den uppmärksamme läsaren har vid det här laget lagt märke till att även jag roat mig med en liten kolon-lek i detta inlägget). Ett grepp som även Gunnar Bergdahl utnyttjar i sin HD-recension. Här menar jag att det är recensenten som hamnar i centrum och ”stjäl showen” med spinoffeffekten att boken får stor spridning och texterna lockar till läsning även om de båda är ganska sågande av detta ”coola” verk. Det är klart att Jens Lapidus förlag Wahlström & Widstrand har lite större ekonomiska muskler än Ajvides Rigmondo, men jag vill mena att Ajvide har en något större läsekrets än Lapidus (kanske är jag fast i min egen diskurs nu), i alla fall ligger de ganska lika i storlek. Nu har jag inga siffror på hur mycket Livet:delux sålt (den har ju dessutom precis utkommit) men att döma av recensionsspridningen har den nog sålt mer än 300 ex iaf. Min fråga är om vi hade blivit lika sugna på Livet:delux om Jens Liljestrand inte skrivit lika roligt eller om DN valt en mer lågprofilrecensent?

JL

Mitt tredje exempel får min nya favoritförfattaren Johanna Nilssons pseudonym Amanda Lind stå till tjänst med. För er som inte känner till henne sedan tidigare så skriver Johanna Nilsson i vanliga fall ganska finkänsliga små verk och ungdomsböcker men låter blodet spruta och huvuden skalperas när hon ikläder sig rollen som Amanda Lind och skriver på trilogin Stockholm Red om maffiadrottningen Francy Björnsson. Nu i juni utkom del två (Francys testamente) och efter en snabb sökning på nätet är det förvånande tunnsått med recensioner. Den enda jag hittade som jag vill klassa som recension är denna, ytterst obegripliga, text i SvD där det inte bara stör mig att Magnus Eriksson kallar boken för ”deckare” (lite mer nyanserade borde vi väl vara 2011) utan att han också, som sagt, skrivit en mycket svårbegriplig recension som tydligt visar att detta inte alls är hans bokgenre av preferens. Det jag funderar kring här är hur det kommer sig att Amanda Linds böcker inte fått mer uppmärksamhet? Kan det ha att göra med en brist från förlagets sida som inte lyckats nå ut eller ligger även detta på recensentnivå, att man inte riktigt kan hantera Nilsson/Linds dubbelnatur?

AL

Ergo, tre exempel, tre aspekter, tre frågeställningar:

1. Storsäljande författare lyckas inte sälja trots bra recensioner. Spelar recensionsplats, förlag och format roll?

2. Storsäljande författare sågas på ett roligt sätt och får maximal spridning på nätet. Spelar recensenten i sig en stor roll?

3. Finkulturell författare skriver kommersiellt under pseudonym och blir dåligt recenserad (både plats och innehåll). Beror det på att förlaget har svårt att marknadsföra henne rätt?

På extraläsningslistan följer här ett par länkar där man kan läsa fler tankar kring detta med recension:

Hanssons blogg

Malin the Writer

Kapitel 1

En bokcirkel för alla

Vill för övrigt tillägga att jag nu äntligen lärt mig att stava till recension, alltid en fördelaktig bonus!

Ytterligare en bonus:

Läste recensionen i Expressen av Lapidus igår. Ännu en gång samma gamla trista kulturtugg om "författare som bara skriver för pengarna."
17 June, 2011 19:03 via webReplyRetweetFavorite
@camillalackberg
Camilla Läckberg

Det händer mer på vår sida på Facebook

Posted on by
Reply

Hej kära bloggläsare. Som du kanske märker händer det inte så mycket på den här sidan just nu. Alla tre har fullt upp på annat håll och för tillfället hinner vi inte skriva för Sociala förlag och ge bloggen den uppmärksamhet den behöver för att må bra.

Men Sociala förlag är inte bara en blogg, det är även en sida på Facebook, och där händer det en hel del. Bloggen kommer att finnas kvar, med uppsatsen i botten och ett och annat sporadiskt blogginlägg när andan faller på. Men vill du ha nyheter och nästan daglig aktivitet rekommenderar vi den andra sidan. Du hittar den här. Välkommen!