About Marthina

Driver konsultfirman Ophelia Publishing och har en kandidatexamen i förlags- och bokmarknadskunskap, samt en i medie- och kommunikationsvetenskap. Arbetar med ett antal mindre förlag som "allround-snille".

Per Anders Fogelström – Bokcirkel nr 4

…eller Låt de gamla drömmarna få nytt liv (ja såklart en Ajvidetravesti).

Det har blivit dags för årets första bokcirkel och vad kan passa bättre än att ge sig i kast med en svensk klassiker. Vi tänkte att det skulle vara spännande att se på vilket sätt man skulle kunna relansera en bok (eller i det här fallet en serie böcker) och en författare som de flesta känner till men man kanske bara ”tvingats” läsa som antologitext i högstadiet.

Lotten föll på Per Anders Fogelström och hans mest kända serie: Stadserien om 5 böcker där första bandet Mina drömmars stad är det mest kända, om inte annat för att de gav oss yrkestiteln sumprunkare i vårt vokabulär.

Per Anders, även känd som PAF, föddes 1917 i Stockholm och var verksam som journalist och samhällsdebattör utöver sitt författarskap. Han levde och dog på Södermalm och hade Stockholm stad som givet specialintresse.

Stadserien skrev han under åren 1960-1968 och innefattar följande titlar:

Mina drömmars stad (1860-1880), Barn av sin stad (1880-1900), Minns du den stad (1900-1925), I en förvandlad stad (1925-1945), Stad i världen (1945-1968)

I böckerna får man, genom Henning Nilssons och hans ättlingar, följa Stockholms utveckling från bondesamhälle genom industrialisering och urbanisering. PAFs förmåga att beskriva livet för den nya arbetarklassen har gjort honom till en av vår tids främsta arbetarförfattare och beskrivare av klassamhället.

20 år senare skrev PAF även trilogin känd som Barnserien:

Vävarnas barn (1749-1779), Krigens barn (1788-1814), Vita bergens barn (1821-1860)

Bokserier som Millenium-trilogin, Sagan om ringen och Harry Potter har ju haft lätt att hitta sina läsare vilket indikerar att det även borde finnas ett intresse från de yngre generationerna att ge sig i kast med Stads- och Barnserien.

Det har slagit mig att likheterna med en viss Mr Lucas inte är helt främmande trots att det rör sig om helt olika typer av berättelser. Båda har lyckats med konsten att skriva en prolog till en framgångsrik kronologi.

Men det kanske har något att göra med män i ”kalufsfrisyrer”?

Mer rättvisande är kanske jämförelsen med PAFs serier och det danska eposet Matador och Krøniken.


Så, hur får man 2011-bokläsaren att intressera sig för PAF och hans verk? Hur behöver böckerna förändras för att bli mer tilltalande? Vilka kampanjer och samarbeten kan man göra för att skapa intresse?

Vikten av att kunna mäta

Otroligt tråkig titel på detta inlägg, det måste jag erkänna, men det var svårt att hitta på något lustigt när det blivit dags för en liten lektion just i vikten av att kunna mäta effekten av användandet av sociala medier.

Flera av de förlag vi intervjuade i uppsatsen påtalade just problematiken kring osäkerheten i mätbarheten av deras närvaro på olika sociala medie-arenor och att de traditionella nyckeltalen oftast fungerade dåligt som indikatorer.

Förlaget Sekwa menade till exempel att man fick tolka ett ökat antal fan/följare som en framgång och Norstedts påtalade att de kunnat se ett ökat antal bloggposter kring deras böcker sen de själva blev mer aktiva på Facebook och Twitter. Piratförlaget tycket att det var svårt att göra kopplingar mellan sociala medier och försäljningsiffror medan Brombergs hävdade att de kunnat se en viss ökad försäljning av främst fackböcker efter riktad verksamhet i sociala medier.

Kapitlet om mätbarhet hittar ni här i sin helhet.

Sedan uppsatsen skrevs för knappt ett år sedan har det såklart gjort nya undersökningar och framkommit nya teorier och för ett tag sedan fick jag tips om en rapport från Altimeter, skriven bland annat av Jeremiah Owyang, med titeln Social Marketing Analytics.Och här finns poänger som förlagsbranschen, precis som många andra kan dra nytta av.

1. Det är viktigt att sätta upp ett ramverk att mäta emot: Och det är viktigt att detta ramverk baseras på de kunskaper som redan finns om marknaden, men inte hämmas av gamla vanor eller, i sammanhanget, opassande nyckeltal.

Som förlag kanske man inte ska mäta i antalet sålda böcker per kampanj utan antalet omnämnande av boktiteln i olika forum på nätet?

2. Låt lärandet/lyssnandet vara det främsta målet: Att vara en megafon är som bekant ganska lönlöst i forum som Twitter och Facebook. Se därför antalet interaktioner med företaget som en framgångsfaktor, men även samtal om företaget och produkterna som förs emellan andra parter.

Idag finns det sökinstrument som man kan använda för att plocka upp bloggposter, tweets och FB-uppdateringar som nämner företagsnamnet eller exempelvis en boktitel eller författare. Och det är viktigt att inte underskatta var dessa samtal förs. Lite otippat pågår det till exempel extensiva litteraturdiskussioner på  ”skandalforumet” Flashback. Ta lärdom av det som skrivs och bemöt den kritik och de frågor som framställs, det kommer att skapa trovärdighet som leder till lojalitet som leder till försäljning (lite krasst uttryckt).

3. Ta reda på vad som är viktigt att kunna mäta, välj därefter instrument: Det är viktigt att mätandet blir överskådligt för att det skall vara till någon nytta.

Det kanske är viktigt att veta var i landet en titel säljer bäst för att kunna göra en riktad författarturné just där. Eller vilken ålder och kön de engagerade läsarna har för att kunna stämma av om den förmodade målgruppen var den riktiga. Men det kan finnas poänger att till exempel se hur många som använt bokens omslagsbild när de bloggat om den eller till vilken sajt flest länkat till när boken rekommenderas (Adlibris, Bokus eller förlagets egen). Men det finns ingen mening att ha en massa olika parametrar som man måste sortera igenom eller som bara berättar självklarheter, framför allt inte om man använder instrument som man betalar för.

4. Om du är en lite större verksamhet; skapa ett arbetsdokument för målen med sociala medier: Är man en verksamhet som består av mer än 5 personer behöver man ett styrdokument, hur tråkigt det ordet än låter. Även om det bara är en eller ett par personer som jobbar med sociala medier är det viktigt att hela verksamheten är med på banan och kan dra nytta av det arbetet.

Uppenbart att det är ett säljargument till bokhandeln om boken fått många bloggomtal men även vilken respons olika författarevents får i deltagande eller vilka omslag som blir använda kan vara en hint till layout och marknadsavdelningen om vad man ska satsa på till kommande projekt. Vet alla dessutom om hur spelplanen ser ut är det lättare och snabbare att komma med förslag och feedback internt. Självklart när man skriver det, men något som många företag fortfarande måste bli bättre på.

5. Anpassa mätramverket efter den specifika verksamheten: Det som passar ett stort företag passar troligen inte ett mindre. Säljer du en statisk produkt behöver du troligen andra verktyg än om du säljer en upplevelse. Identifiera vilken typ av verksamhet just ni bedriver och försök låta det genomsyra alla val och tolkningar.

Alla förlag bör inte använda samma mall. Anpassa efter målgruppens förutsättningar. Ger man ut ungdomslitteratur eller deckare kan man kanske räkna med ett stort gensvar men om man ger ut smal poesi eller specifik facklitteratur kanske man får ett mindre urval att förhålla sig till. Att kopiera de mest framgångsrika företagen på sociala medie-fältet kan fungera till en viss gräns men man riskerar att försvinna i mängden.

Och så några korta tips från sidlinjen:

Uppmuntra till dialog med läsarna: Ställ frågor och få igång ”snacket”

Förespråka ambassadörskap och uppmuntra de som visar intresse: Sponsra med böcker och annat till de främsta fansen

Var tillgänglig för support, svara på så många frågor som möjligt och bemöt kritik konstruktivt: Respons på en negativ recension kan vara minst lika värdefull som beröm för en positiv

Uppmuntra till nyskapande och nytänkande, både inom företaget och från läsarna: Utlys tävlingar bland läsarna kring kommande böcker och lyssna på medarbetare som kommer med kreativ och ”galna” förslag även kring beprövade metoder

Så mina vänner slut på dagens föreläsning. Tentan avhålls under hela 2011 i ett forum nära dig!


Bokmusik – revisited

I slutet av augusti skrev jag mitt första inlägg här och lät det handla om ”fenomenet” bokmusik. Sedan dess har bloggen tagit fart, vi har startat bokcirkel, fått en del uppmärksamhet och många fans och följare på Facebook och Twitter.

Bokmusik - bild lånad av SvD

Därför var det extra kul när Tobias Brandel från Svenska Dagbladet kontaktade mig, efter att ha läst just det där första inlägget, och bad mig komma med lite kommentarer vilket resulterade i följande artikel.

Såhär när året börjar lida mot sitt slut känns det därför lämpligt att knyta ihop säcken kring detta ämne och ge er läsare en liten film (med ganska dålig bild men helt ok ljud) med höjdpunkten, för mig, från Bokmässan i år där John Ajvide Lindqvist pratar om musikens betydelse för hans skrivande.

Ajvide på Bokmässan

Mycket nöje!

Därunder ett helvete – sammanfattning (cirkel 2)

Det har sannerligen pågått en spännande diskussion kring bok nummer två i vår bokcirkel, även om vi kanske inte kommit fram till några patentlösningar så har viktiga frågor och problematik kring bokförsäljning väckts.

Alice i Underlandet, tråkiga bokhandlare och de med fingertoppskänsla, surrealism och absurdism, gotik, svartklädda subkulturer som möjlig målgrupp är alla element som florerat i kommentarerna.

Det började med att undertecknad slängde ut en idé inspirerad av en annan kampanj som aldrig blev av. Tanken var att man skulle felplacera boken i bokhandeln under ”självhjälps”-hyllan med en liten lapp/skylt där det stod något i stil med ”den här boken kommer inte att hjälpa dig hitta rätt man”. Denna tanke tog så David fasta på när han spann loss i en Fb-kommentar och skrev:

Jag gillar folk som tänker utanför lådan. Jag fick en idé om att man kan göra en upplaga med bilder och endast korta bildtexter och pl…acera i barnboksavdelningen eller skriva om den så att huvudrollerna innehas av en dahlia och en fikus och placera den i trädgårdshyllan eller göra den som en gratistidning och dela ut på stan. Förlåt nu gick jag för långt.”

Och ja, det kanske inte var så realistiskt, men vem har sagt att vi måste hålla oss till realism, kanske väcker detta en tanke hos någon annan som kan vara användbar i realiteten?

Debatten utvecklades till att handla om bokhandeln och handlarnas roll (som ju varit på tapeten ett flertal gånger under åren, nu senast i ett helt eget temanummer av Svensk Bokhandel). Tobias var lite orolig för att för ”galna” stunts i affären skulle kunna leda till rättsliga konsekvenser men menade samtidigt att den likriktning av butikerna som skett de senaste åren inte på något sätt kan verka positivt för boklådornas överlevnad. Niclas var inte övertygad om att att liknande tilltag skulle öka just försäljningen utan höll snarare med om Sofia E:s kommentar om vikten av att sälja rätt böcker till rätt läsare, att man som bokhandlare bör känna sina kunder, det är A och O.

Däremot hade Niclas en spännande vinkel på målgrupp för boken och menade att den skulle passa både ”gamla” och nya Pandaflickor, även kända som Emos eller Gothbrudar och att man skulle kunna rikta kampanjer till just dessa subgrupper. Kanske med ett uppdaterat omslag? [Inbäddad kommentar: Det var tänkt som klichéfylld annonsförslag. Omslaget skulle vara detsamma. /Niclas]

Läs hela diskussionen här och som vanligt är man välkommen med egna tankar!

Snart är det dags för ny cirkel, håll ögonen öppna

Författarstalking på Bokmässan

Som Niclas så fördömligt påpekade har det nu gått en månad sedan Bokmässan 2010 och i vissa avseende känns det som en evighet sedan och i andra som om vi kom hem igår. Om Niclas fotografiska fokus under mässan låg på böcker och försäljning så låg mitt, inte alls oväntat, på författare. Vissa skulle kanske kalla mig stalker, andra paparazzi, men jag väljer att kalla mig förmedlare av författarvarumärken (fint va?). Här följer sådeles ett urval bilder från min iPhone:

Christoffer Carlsson under seminariet om Fallet Vincent Franke

Christoffer höll föredrag om sin bok och pratade mycket om genren noir och dess betydelse, vilket givetvis gladde undertecknad.

På Natur och Kulturs postit-vägg

Natur och Kultur hade en finfin vägg där man fick skriva upp var man fick sin kunskap i från. Och bevisligen har Christoffer väldigt hängivna, om än hemliga, fans.

Narcissism

”Någon” från Sociala förlag ville ju inte vara sämre.

Debutanten i ETC:s monter

Även ”debutanten” som Sofia så flitigt bloggat om fastnade på bild när han pratade om sin bok ”Högerregeringen” i ETC:s monter.

John Ajvide Lindqvists seminarium om Lilla Stjärna

Ja, såklart fastnade inte Ajvide ordentligt på en enda bild. Han kanske inte ens finns på riktigt, under sitt seminarium om senaste boken och vilken betydelse musik har för hans författarskap var han helt enkelt självlysande.

Mikael Fant i Bokcirklars monter

Mikael pratade lite tillsammans med Nina Frid från Bokcirklar om sin bok Grundläggande genetik och hur upprörande det kan vara när man inser att folk inte läser ens bok ordentligt.

Björn Ranelid - i egen hög person

Författarvarumärkets posterboy Björn Ranelid inledde sin monolog i SR-montern med följande hälsning: ”Jag är en så omodern människa. Kommer i tid och är nykter när jag dyker upp”.

Stefan Sundström hos ETC

Skönaste liraren var dock Stefan Sundström som var på mässan för att marknadsföra sin nya bok ”Stefans lilla gröna”. Han var helt omöjlig att paparazzifotografera då han mycket medvetet ständigt poserade, vilket gillas starkt!

Därunder ett helvete – marknadsavdelningsmöte (cirkel 2)

Äntligen dags för den fiktiva marknadsavdelningen att ha möte igen!

Nu är det, som bekant, Claire Castillons Därunder ett helvete som ligger på bordet och det är dags att komma med alla kreativa förslag till hur, vem och var denna bok skall marknadsföras.

För att sätta bollen i rullning tänkte jag, som tillförordnad marknadschef, langa upp första idéen, denna gången riktad mot bokhandeln (väldigt inspirerad av en grundtanke från Niclas*) och säkert inte speciellt uppskattad av den konservativa bokförsäljaren, men väldigt rolig.

Istället för att placera boken bland skönlitteraturen, som man brukar, placerar man den bland alla brokiga, glansiga självhjälpsböcker i ”livsstilssektionen” med tillhörande skylt med texter som ”Det här är inte en relationsbok”, ”Den här boken kommer inte laga ditt trasiga förhållande” eller ”Den här boken kommer inte få dig att välja rätt partner”. (Följ tankekedjan Surrealism-Frankrike-Rene Magritte-Ceci n’est pas une pipe så förstår ni vart jag barkar hän). Hela poängen är att skapa uppmärksamhet i affären, väcka nyfikenhet och kanske träffa en ny målgrupp som annars aldrig hade plockat upp denna typ av bok. Kanske en aning cyniskt, men förhoppningsvis skapar man även lite buzz i pressen och kan provocera igång en debatt om parförhållande, vindsvåningar och äktenskap om inte annat…

Magritte - The Lovers

Nu vet jag att både Niclas och Sofia har förslag på lager så jag släpper ordet fritt, kör!

*Niclas hade en liknande idé till Igelkottens elegans men tyvärr var inte bokhandlarna tillräckligt modiga för att våga prova…

Därunder ett helvete – mer kött på benen (cirkel 2)

Dags för fas två av cirkel 2 kära bokvänner!

Förhoppningsvis har ni hunnit läsa lite (eller hela) Därunder ett helvete och/eller googlat en del på Claire Castillon. För att underlätta inför nästa veckas diskussion tänkte jag dock sammanställa lite bakgrundsinfo här:

Claire har alltså kommit ut med tre av sina åtta böcker på svenska. Två novellsamlingar (Insekt 2007 och Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska 2008) och så romanen Därunder ett helvete 2009.

Både Insekt och Man kan inte hindra… har fått goda recensioner i pressen och omtal som:

”Det är en ny genre sprungen ur ett samhällstillstånd: panikexorcism.” -
Ulrika Milles, DN (om Insekt)

”Visst gör det riktigt ont att läsa Castillons bok /…/ men jag inbillar mig att den smärtan är nödvändig. Och svenska läsare är enbart att gratulera.” -
Per Planhammar, GP (om Insekt)

”Hon är som en Marguerite Duras fast med humor. Här behöver man inte lida så mycket som man gör när man läser Duras för man vet att alla paren i de trimmade kärnfamiljerna hatar varandra från början.” – Sveriges Radio P1 (om Man kan inte hindra…)

Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska är dockteater i en litterär, muntrare sorts kafkaesk eller jelineksk form.” – Expressen

Så förutsättningarna för Därunder ett helvete borde varit mycket goda. Trots det verkar hennes läsarfans svika när hon nu skriver i romanformat och här har vi alltså klon: Hur säljer man in denna bok till en bredare marknad eftersom ”de redan frälsta” verkar tycka att hon som författare gör sig bäst i novellform?

Om Claire skriver förlaget följande:

Svartsynt fransyska med änglalik uppsyn, årgång 1975. Debuterade redan som tjugofemåring och har sedan dess hunnit skriva fem romaner, en teaterpjäs och två novellsamlingar. Claire Castillon anses vara en av de tio mest lovande franska författarna under fyrtio i dag.

Hon började skriva när hon var tolv år, på en äldre släktings begravning. Då upptäckte hon hur fantastiskt det var att kunna lämna världen och uppfinna ett annat, härligare liv som inte var lika plågsamt att leva. När hon inte skriver har hon tråkigt.

”Mina böcker berättar om sådant som folk inte har lust att se hemma hos sig.”

”Jag berättar inte enbart vidriga historier. Mina texter innehåller alltid ömhet: den ena handen slår medan den andra smeker.”

Mer om Claire kan den franskspråkige läsa på den inofficiella webbplatsen

Så fundera kring hur denna nöt skall knäckas och kom ihåg att det inte finns några kreativa begränsningar. Denna gång sätter vi inte heller några begränsningar kring format eller arena, men betänk att budgeten för marknadsföring inte ligger på Bonnier/Norstedts-nivå utan snarare i 10 000-kronorsklassen. Lycka till!

(alla bilder är lånade från Sekwa)


Video killed the litterary star?

Jag vill hävda att det ”nya svarta”* inom bok- och författarmarknadsföring är bokvideos. Inte minst efter SvBs Bokvideotävling som gick av stapeln kring Bokmässan.

Efter lite research har jag dock kommit fram till att detta inte är något helt nytt utan snarare en undergroundrörelse som nu börjat få plats i finrummen. Både författare och förlag har under de senaste åren jobbat med att försöka hitta passande format för att förmedla litteratur genom rörlig bild. Och såklart har resultaten varit varierande, men här har jag valt ut några personliga favoriter.

Bäst i klassen är, enligt mig, John Ajvide Lindqvist. Nu tycker säkert några av er att här kommer jag dragandes med honom igen, men om ni kollar in första videon så tror jag ni förstår vad jag menar.

Första videon är alltså skapad som en ”författarvideo” till boken Människohamn och det som gör den så briljant är att trots att den är nästan 11 minuter lång vill man inte slutat titta och stämningen är precis sådär obehaglig mellan magi och realism som kännetecknar Ajvides skrivarstil.

Andra videon kan mer ses som en trailer för senaste boken, Lilla Stjärna. Denna är betydligt kortare men minst lika obehagligt behaglig. Och båda är skapade och genomförda av författaren själv (av vad jag kan utläsa).

Men Ajvide är såklart inte ohotad på tronen. En annan författare som gör det här med boktrailer väldigt bra är Åsa Schwartz. Till hennes bok Nefilim har hon skapat denna video där vi får möta karaktären Nova Barakel, inte helt olik en viss fröken Salander, och det är tydligt att man vill sätta stämningen för boken utan att avslöja allt för mycket. Åter igen är det författaren själv som ligger bakom produktionen.

Man kan också göra som vår vän Danny Wattin (känd från Bokcirkel 1). Till sin bok Vi ses i öknen utlyste han en tävling bland studenter på Berghs om att göra en trailer till boken. 13 bidrag tävlade och vinnare blev denna video. Förvisso fyndig och smart, men jag kan såklart inte låta bli att dela med mig av två andra favoriter. Dels den här pärlan, inspirerad av barnprogramsklassikern Boktipset och dels den här Mad-hatter-varianten.

Vill man se alla bidragen rekommenderas en sökning på Youtube.

Under ett av alla mingel på Bokmässan träffade jag även på författaren till boken Gå på djupet, Marcus Priftis. Eftersom Marcus även är Spokeword-artist låg det såklart nära tillhands för honom att göra en video, och spela alla rollerna själv (och megamånga extrapoäng för att han har fått med ordet ”postmodern”)!

Som ni märker är det inte några påkostade produktioner, författarnas inblandning är stor och med enkla medel kan man skapa lite skön dogmakonst till sin bok. Frågan är dock om det säljer fler böcker eller om man som läsare ser det här som ”extramaterial” där man kan få en glimt av sin favoritförfattare (ja Ajvide, jag pratar om dig igen) eller få ytterligare en dimension till en bok man redan tycker om. Men vem vet, det är kanske det här som är framtiden? Tänk er kombinationen av en cool trailer och en e-bok och vi snackar business…

*”det nya svarta” betyder alltså det senaste, det som är ”på modet” som mormor skulle säga.

Därunder ett helvete (cirkel 2)

Sakta men säkert återhämtar vi oss från årets Bokmässa som på många sätt kan betecknas som en riktigt interaktiv tillställning, men också skådeplatsen för vår första livepresentation av bokcirkeln.

På Bloggcaféet fick vi en chans att presentera oss och cirkelns nästa bok nämligen: Därunder ett helvete av den franska författarinnan Claire Castillon som utkommer hos förlaget Sekwa.

Såhär skriver förlaget själva om boken:

Originaltitel: Dessous, c’est l’enfer
Översättning: Helén Enqvist
Omslag: Magnus Petersson
Omslagsfoto: Claire Castillon
Format: Mjukband med flikar,
127 × 200 mm , 224 s.
Utkommer: oktober 2009
ISBN 978-91-977269-4-8

Claire Castillon har fått uppmärksamhet i Sverige för sina två novellsamlingar (Insekt Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska)(2008). I oktober 2009 släpptes hennes senaste bok, Därunder ett helvete, en roman om familjen. Det är lika svartsynt, absurt och tokroligt som tidigare. (2007) och

I samband med att boken släpptes den 8 oktober 2009 framträdde Claire Castillon på Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm.

Baksidestexten på boken lyder:

”Män är åsnor som andra. Och kvinnorna i den här familjen är hängivna och undergivna åsninnor. Det är förbannelsen som den kvinnliga berättarrösten vill undkomma. Om nu inte just hennes åsna inspirerar henne. I så fall tänker hon ta livet av honom under bokens gång. Men sedan, då? Hur ska man kunna älska efter en sådan isolerad, ihjältigen, idisslad barndom? Genom att välja en annan man utifrån hans virilt utstående adamsäpple. Absurt. Men hon ska ge sig av med den mannen, det är bestämt. Men om det handlar om kärlek den här gången, hur ska hon kunna leva det utan att skriva det? Hur ska hon kunna sluta det här tredje ögat som envisas med att se det som hjärtat vägrar se? Att granska, analysera och notera, det är hennes förbannelse. Hon är författare.”

Det vi tänker kring den här boken är följande:

Claire har sedan Insekt redan en fanskara i Sverige, men det har visat sig att det råder delade meningar om henne som romanförfattarinna då vissa bestämt hävdar att hon gör sig bäst i novellform. Därför har Därunder ett helvete bara sålt i cirka 800 exemplar.

Hur kan man marknadsföra denna roman brett och samtidigt tilltala de ”redan frälsta”?

Så, läs nu, googla och låt hjärnan löpa kring och så återkommer vi om en vecka med lite mer riktlinjer.

Inte bara böcker – Bokbar i Malmö

Igår genomfördes version 2.0 av Bokfika, nämligen Bokbar och det är med glädje jag kan säga att vi var 11 läsintresserade personer som slöt upp på Rasoir i Malmö. Och inte bara ”de närmst sörjande” utan nya ansikten också, vilket både är kul och modigt. Temat för träffen var de mycket vaga ”höstläsning” och resultatet blev en spretig blandning av allt möjligt vilket var lite av tanken, här skulle man som läsare kunna få tips om böcker man aldrig annars hade plockat upp.

Givetvis var jag nyfiken i en strut som vanligt och frågade: ”hur kom det sig att du valde denna boken” och svaren var lika blandade som böckerna. Några böcker hade fåtts som present, andra blivit stuckna i handen på en av entusiastiska kompisar, någon hade varit med i en bokcirkel, någon annan hade lästs i ren trots/nyfikenhet, en och annan hade valts för att den såg ”fin ut på omslaget” (mitt favoritsvar) och så var det såklart en del som hade plockats från bästsäljarlistan. Mest udda var dock Tobias svar eftersom han hade hittat boken Abraham Lincoln Vampyre Hunter via en teknikpodcast om ett helt annat ämne. Litteraturens vägar äro outgrundliga.

Hur som helst så tipsades det totalt om 22 böcker på två timmar (nästan i klass med agentmötena under Bokmässan) och diskussioner om litteratur, författarskap och böcker fortsatte en bra stund efter. Även mindre lyckade verk kom på tal, där det bland annat konstaterades att Thomas Bodström borde hålla sig till fotboll och att Jan Guillous senaste bok fungerar utmärkt som fönsterstopp.

Kontentan är att litteratur engagerar och att vi här på ett mycket konkret sätt fått se hur ambassadörsskap och word-of-mouth kan fungera i realiteten, även utanför de sociala medierna, trots att Facebook och Twitter i det här fallet spelat en viss roll i själva spridningen av eventet.

Tänk vilken dröm det vore för ett förlag om ett tiotal personer träffades och tipsade varandra om böcker från just dem. Här var det minst 10 st representerade.

Är ni nyfikna på vilka böcker det pratades om? Här är hela listan: