Det är uppenbart att svenska förlag har mycket att vinna på en marknadsföringssatsning inom sociala medier. Att öppna upp för dialog är något som alla respondenterna lägger stor vikt vid och samtliga ser det som en framgång när informationen sprids vidare läsare emellan, vilket ger en direkt återkoppling till de senaste marknadsföringsteorierna. De vill alla skapa “buzz” kring sin litteratur, nå grupper de annars inte skulle komma åt och få folk att börja prata om deras böcker. Men de hoppas också på att kunna skapa en bild av förlaget istället för att bara vara ett anonymt mellanled.
Enighet råder i att mindre förlag har lättare att anamma sociala medier som kommunikationskanal, främst eftersom det är kortare beslutsvägar inom företaget och att man har lätt att ta till sig nya metoder. Dock tror vi inte att åsikten om att de mindre förlagen sätter mindre på spel och därför kan exprimentera mer stämmer. Eftersom deras överlevnad till mångt och mycket hänger på lojalitet från läsarna har de minst lika mycket att förlora på en felsatsning som de större med tyngre förlagsnamnen har. Däremot har de mindre förlagen eventuellt en större angelägenhet att närvara på de sociala arenorna eftersom de saknar medel för stora kampanjer och påverkas mer av varje boks försäljning.
Det saknas tydliga strategier, vilket kan vara ett resultat av detta nya sätt att tänka kring marknadsföring och information, man låter dialogen och innehållet styra riktningen. Det man egentligen gör är att så frön som sedan får växa och kanske till och med korsbefruktar sig med andra konversationer. Vikten bör då läggas vid att den information som man initialt släpper fram tål en sådan behandling, så att utvecklingen inte på något sätt skadar förlagets företagsidentitet eller författaren som varumärke. Vi upplever att förlagens faktiska kommunikation i de sociala medierna försöker stäva efter detta i samtliga fall.
Mest intressant är dock den förändring som alla respondentförlagen uppvisar i synen på själva utgivningen som varumärken eller förlaget som en identitet. När vikten av “branding “blir allt tydligare ser vi här att man inte längre lämnar detta jobb åt författarna eller titlarna i ens utgivning utan nu låter förlaget ta en mer framskjuten position än tidigare. Detta tror vi definitivt är ett resultat av den sociala media-trenden. Att rasera en del av mystiken kring förlagsarbetet och bli mer transparent verkar vara en unison önskan, både från respondenterna och läsarna, men här har de flesta av respondenterna en bit kvar. Vi upplever att de fortfarande inte riktigt vet hur det ska dra gränsen mellan vad som är av allmänt intresse och det som bara är intern information. De ser alla en risk i att öppna sig för mycket och att förlora kontroll över materialet, men samtliga är mer nyfikna än rädda för resultatet och vi tror därför att man inom en snar framtid kommer att kunna se mer av den här typen av kommunikation. Är man som förlag med och diskuterar kan man bemöta kritik och reda ut missförstånd samt skapa en större förståelse för förlagens arbete. Med hjälp av “storytelling” har man dessutom möjlighet att minska eventuell negativ kritik och visa att man engagerar sig. Åter igen för att skapa förtroende för företagsidentiteten.
Viktigt att påpeka är dock att den typ av marknadsföring vi här beskrivit på intet sätt skall ses som en ersättare till de mer traditionella metoderna utan som ett komplement, och att förlagen heller inte får se sin satsning på sociala medier som ett enskilt projekt skilt från den övriga kommunikation. I sin helhet handlar det om en växelverkan mellan intern och extern kommunikation och att hela marknadsföringsprocessen skall ses som en organism med olika beståndsdelar som samverkar för varumärkets/produktens/informationens spridning och plats i konsumentens medvetande.
Dock spår nätkommunikatörerna att inför nästa år kommer den virala marknadsföringstrenden att mattas av något. Det bör inte skapas virala kampanjer för viralitetens skull. Det är inte spridningen som är viktigast utan att man skapar kontakt med publiken och bjuder in dem till en relation och diskussion. Om själva spridningen sedan blir en positiv spin-off är en extra bonus. Det finns redan idag en viss kritik mot sociala medier, som här betecknas “Hippiewebben”. Med detta menar kritikerna att när alla är vänner med alla och är med överallt, övermättas marknaden och man mister möjligheten till exklusivitet. Därför spås framtiden att innehålla exkluderande nätverk och exklusiva marknadsföringsgrupper via nätet. [1]
[1] Fredrik Pahlin,”Om 2009 var upptäckternas år kommer 2010 gå i affärsnyttans tecken”, http://springtime.nu/blog/2009/12/29/om-2009-var-upptackternas-ar-kommer-2010-ga-i-affarsnyttans-tecken/?utm_source=feedburner&utm _medium= feed&utm_campaign=Feed%3A+SpringtimeBloggar+%28Springtime+bloggar%29&utm_content=Twitter [2009-12-29].